Tack Bergfalke för ditt svar...kunde inte annat än småle när jag läste följande rader...Minns första gången jag och frun gick till kyrkkaffet i vår församling - detta var innan vi gått med. Vi bestämde oss för att sätta oss vid ett bord ensamma och se vad som hände. Det dröjde inte många minuter innan bordet var fullt med folk som var nyfikna och gästfria mot oss.
Så ska det gå till. Önskar bara att vi ökade i antal också...
Eftersom jag var oftast var "osynlig" där jag gick med mitt kaffe och tilltugg i kaffesalen bland alla skrattande och pratande medlemmar...och inte såg någon plats ledig bland dem, så beslutade jag mig en gång för att göra ett "experiment" jag med och se vad som hände...för jag var på inget sätt sist in i kaffesalen...fler skulle komma!
Jag satte mig vid ett tomt bord med plats för sex personer...Folk kom.. En efter en plockades stolarna bort från mitt bord..."Är den ledig?" Javisst! Varsågod!, svarade jag och log..i tron att få sällskap. Men den som frågade tog stolen och gick till ett annat bord...till slut fanns bara en stol ledig och en ung man frågade om han fick ta den..."Javisst" sa jag, "men bara om du sätter dig här med mig...", sa jag. Men han verkade inte förstå allvaret i min kommentar utan tog skrattande stolen till bordet bredvid...Jag drack mitt kaffe ensam den dagen och gick därefter...
Jag ser det här som oerhört oartigt, brist på social kompetens att inte utan direkta påpekanden förstå att: Så här gör man bara inte...