Dejtingappar är ett av de vanligaste sätten att träffa en ny partner. Men apparnas design har kritiserats för att kunna trigga beroende, på samma sätt som spel.
– Plötsligt handlar det inte alls om att träffa någon, det handlar om att få en matchning, säger psykologiprofessorn Anna Lembke i SVT:s Smartare än hjärnan.
https://www.svt.se/kultur/professorn-darfor-kan-du-bli-beroende-av-dejtingappar
Så okunnigt och så groteska faktafel. Dejtingsidor (kalla inte program för apor för jag hatar såna) är inte det vanligaste sättet att träffa nån, det har vi behandlat i tidigare trådar. Fenomenet är abnormt överreklamerat eftersom det kan vara (men behöver inte vara) en lukrativ business, men för det krävs en massa medlemmar som betalar, så då pumpar dessa dejtingsidor ut propaganda om hur stort det är ("alla är här, kom hit du oxo") och det finns en rad internetsidor som förtecknar dejtingsidor med abnormt positiva omdömen och länkar till dessa, vilket förklaras av att dessa får betalt när någon klickar på länkarna, så det är ett internetdejting-klägg som lurar befolkningen. Många kanske testar, som vi här, men det är extremt få som hittar något bra. Jag har 12 A4 noteringar från min erfarenhet av ca tio dejtingsidor. Det är ofta 70 % män som medlemmar oavsett vad sidorna ljuger, o för att jämna ut det har flera dejtingsidor systemgenererade fejkkonton, alltså för att kompensera för tomheten. På Match är de nog flest, säkert 10 % av alla profiler är fejk, Tinder o Bumble har många oxo, i perioder löjligt många, o tex alla asiatiska profiler som förekommer på vissa är köpta i profilfabriker, efter ett tag är de löjligt lätta att känna igen. Finns trådar på forumet om detta redan, leta där. Ett tips är också att läsa på Trustpilot om alla dejtingsidor man funderar på att besöka, folks konsekvent negativa erfarenheter och varningar är en avtändande läsning, och omdömena vore nog mer positiva om nätdejting vore så stort och bra som reklamen påstår, de enda positiva omdöme är uppenbart köpa.