Forum > Religion och tro > Diskussion

Hur tänkte han?

Han förklarade sig vara Gud eftersom ingen som bara är människa skulle säga så: "Jag är sanningen, vägen och livet". Antingen är han en galning eller så talade han sanning, vilket innebär att Jesus säger sig vara Gud.

Endast Gud är sanningen, vägen och livet. Eller som någon har sagt: "För i honom /Gud/ är det som vi lever, rör oss och är till" (Apg 17:28).

By the way,

När jag gick i mellanstadiet blev jag frälst - som man säger.
Jag har alltid så långt jag kan minnas trott på Gud, aldrig sagt nej, eller "adjö". Jag kommer ihåg att mor läste ur Barnens Bibel, att jag fick följa med på möten, gå i söndagsskola; att jag läste Bibeln själv; att vi vid tillfälle bad tillsammans och att t ex pappa vid tillfälle bad för oss när vi satt oss i bilen och skulle åka. Jag bad också själv.

Men det som kallas/kallades "att bli frälst":
Det var på ett J1-läger i Sundsvik. (ett junior-scout-läger inom Örebromissionen på den tiden)
Det var sent på kvällen, och vi satt kring en lägereld. Det blev en fråga om vi ville bli frälsta, om vi ville följa Jesus. Jag beslutade mig medvetet för att följa Jesus; och jag sade att jag vill följa Jesus. Det var också fler som sade det för sin sin del.

Även om jag trodde på Jesus och hans Far redan innan, så var det bra att medvetet ta beslutet, och säga det.

När jag efteråt gick till logementet för att sova, så såg jag upp emot himlen.
Det var en klar himmel och stjärnor syntes tydligt.
Jag kommer ihåg det tydligt.
Och att jag ville dit, till himlen.

---

Jag kommer också ihåg att jag ett eller ett par år senare under högstadiet, köpte en "pin" som det kallas, och hade den synlig på tröjan under åtminstone en hel dag i skolan :)

På den stod det:

"Jesus är vägen, sanningen och livet."

Det blev inte många kommentarer. Men det blev en som jag kommer ihåg för att den var överraskande positiv och varm; den kom från en för mig helt okänd annan elev som satt i ett gäng med andra elever.

Pred 3:1-11

Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.

Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.

Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.

Hur tänkte han?