Hej igen! Text som hör samman med förra:
"3. Och till sist: Genom Guds godhet och stränghet kan du bli en fast kopparmur. "Och jag skall göra dig inför detta folk till en fast kopparmur." Är det icke sådana kristna vi behöva i denna tid: kristna som likna fasta kopparmurar, kristna som äro att lita på, som inte vika undan, utan som stå där fasta och oböjliga som Luther och andra reformationens män. Sådana kristna fostras i hårda tider: genom strid och umbäranden få de lära sig, varifrån styrkan kommer. Genom Guds stränghet bli de frälsta, och inga kunna sedan bli dem övermäktiga. En sådan kopparmur kan också du bli, andra till hjälp och till styrka!
Du är icke den förste, som Gud fostrat genom godhet och stränghet. Låt oss nu till sist bläddra igenom vår bibel och stanna här och där vid välkända ord och gestalter. Vi må väl ha tid med några minuters bibelläsning i dag på den svenska bibelns 400-års-dag!
"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem." - "Men ormen sade till kvinnan: Skulle då Gud hava sagt: I skolen icke äta av något träd i lustgården?" - "Och Herren Gud drev ut mannen och satte öster om Edens lustgård keruber jämte det ljungande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd." Guds godhet och stränghet!
Och Herren sade till Noa, sedan arken stannat på Ararats berg: "Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont alltifrån ungdomen... Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."
"Och Herren sade till Abraham: Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. Så skall jag göra dig till ett stort folk..." Men sedan sade han: "Tag din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land och offra honom där såsom brännoffer på ett berg som jag skall säga dig." Guds godhet och stränghet!
Och Mose talade till Herren och sade: "Ack, Herre, jag är ingen talför man...jag har ett trögt målföre och en trög tunga. Herren sade till honom: Vem har givit människan munnen, eller vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det icke jag, Herren. Så gå nu åstad!"
"Men Natan sade till David: Du är den mannen."
"Då föll Job ned till jorden och tillbad och sade: Naken kom jag ur min moders liv och naken skall jag vända åter dit. Herren gav och Herren tog. Lovat vare Herrens namn!"
Psalmisten sjunger: "Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud."
"Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs... Min son, förkasta icke Herrens tuktan och förargas icke, när du agas av honom. Ty den Herren älskar, den agar han, liksom en fader sin son, som han har kär."
Då sade Jesaja: "Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar, och