clara212 säger: Är en ensamstående mamma jag vill hitta min själsfrände
Skriv Skriv här Skriv i megafonen

Forum > Religion och tro > Diskussion

Rosie
Skapat 2024-12-30 av Rosie, kvinna, 81 år, Örebro län.
Guds Ande och ord
Hej! Vad är bättre än att börja ett nytt jordeår med Guds ord och Guds Ande! Den som ej rädes näringsrik stärkande mat från himmelen, som orkat följa i böcker från väckelsepredikanterna och själavårdarna Frank Mangs och Carl Olof Rosenius vet att deras budskap väcker den ande som slumrar och uppbygger den som hungrar efter helgelse och Guds ord och visdom. Ja vi behöver gripas av Kristus Jesus, låta honom rubba hela vår existens för att sen ta över rodret och själv få styra det liv han betalat för med sitt blod, det liv som som blivit honom givet genom våra hjärtans kärlek till honom och genom vårt upplåtande av vår egenrätt att själva styra. Det är då vi finna både den fulla friheten och den fulla eviga friden! Ty i friheten från oss själva finns friheten i Kristus Jesus, och vilken befrielse det är att få göra det saliga bytet: vår oförträfflighet och syndfullhet mot hans nåd och frälsning och övertagande och befrielse! Halleluja! Tacka honom var dag älskade vänner och Guds barn!
Nu vill jag dela med er en till mycket viktig och bra bok från Rosenius: Guds Ande och ord. Från samma serie som den förra boken. Och med det ge er den bästa starten på nya året.
I kärlek: Rosie

Svar på inlägg

Rosie
#1. Publicerat 2024-12-30 av Rosie
Hej! GUDS ANDE OCH ORD av Carl Olof Rosenius, BV-Förlag 2008

Låt Kristi ord rikligt bo hos er

"Låt Kristi ord rikligt bo hos er...sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. (Kol. 3:16). Ja, så är det, när livet i Kristus är friskt och varmt. Så borde det det ju alltid vara. Då behövs knappast förmaningen. Men det kommer andra tider. Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade (Matt. 25:5). Allt verkar så grått och trist och enformigt. Tröghet och försumlighet och likgiltighet för eget och för andras bästa smyger sig in och då behövs förmaningen.
Så länge det finns olja i lampan, älskar de troende denna förmaning - till skillnad från dem som har ett jordiskt sinne. Även om anden är villig, är köttet svagt. Inte heller i detta avseende kan de göra, vad de vill, och följa förmaningen som de skulle önska.
Därför kan vi konstatera hur Kristi ord endast sparsamt bor i de troendes hjärtan och hem. Den inbördes förmaningen har nästan helt upphört. Psalmerna och lovsångerna och de andliga visorna har antingen tystnat, eller så sjungs de - men inte längre för Herren och i hjärtat utan bara för människor och med läpparna. Samtidigt vet vi hur viktigt det är att Kristi ord får bo ibland oss i all sin rikedom. Just detta Kristi ord är "universalmedlet" mot allt andligt ont, både i den enskilde kristnes liv och i församlingens, ja, i hela Kristi kyrka på jorden. Därför grips man av en viss förtvivlan, när man ska försöka utlägga dessa ord. Det sker med en känsla av att inga ord är nog starka och inga hjärtan nog villiga eller öppna, när det gäller en sak av en så stor och avgörande betydelse. Vad ska man göra? Den som har öron han bör höra.
Det som aposteln förmanar oss till är just vad man får uppleva i tider när väckelsens eld är tänd och ett rikt och varmt evangeliskt trosliv blomstrar. Då bor Kristi ord riktigt bland de troende, och då blir det ett sådant läsande och talande och sjungande, att människor står där lika förundrade och lika hånfulla som judarna på pingstdagen när de menade att apostlarna var fulla av sött vin.
Vi förstår, vad aposteln menar, när han säger: Låt Kristi ord rikligt bo hos er (Kol. 3:16). Vårt andliga och eviga väl kräver att vi ständigt växer till i nåden och i kunskapen om Kristus. Därför får vi aldrig försumma Guds Ord utan ständigt syssla med det och därmed ge näring åt och sprida den heliga elden. Annars går det för oss som Jesus sa till församlingen i Efesus: ljusstaken flyttas från dess plats."

"Låt Kristi ord bo hos er, säger aposteln. Det ska inte vara en gäst som bor där för en tid, utan det ska bo där för alltid. Kristi ord ska helt bli ett med vårt innersta och det kan ske, bara om vi på alla sätt tar vara på möjligheterna att få del av det."

"Herren säger om de ord han gett att du skall lägga dem på hjärtat, och du skall inskärpa dem hos sina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du stiger upp (5 Mos. 6:6-7)."
Hälsn Rosie
Rosie
#2. Publicerat 2024-12-30 av Rosie
Hej igen! Jo jag kan berätta lite om Rosenius ifall ni ej vet vem han är. Carl Olof föddes i Nysätra i Västerbottens län den 3:e februari 1816. Hans far var präst. Hans mor var dotter till prästen Olof Norenius. Någon präst blev Carl Olof aldrig men han får räknas till skaran Sveriges största lekmannapredikanter och andliga författare. Hans far var en känd nyläsarpräst. Nyläseriet var en väckelserörelse som spritt sig från norrbotten till västerbotten Den präglades av Luthers skrifter och av de herrnhutiska sångböckerna. Nyläseriet satte djupa spår i Carl Olofs andliga utveckling.

Carl Olof gifte sig och fick 7 barn. Deras hem verkade vara ett öppet hem där man alltid kände sig välkommen. Han skriver till Scott strax innan han skall gifta sig: ”Ja, jag vill så som du säger, så tarftligt som möjligt inrätta vårt bo. Det är en gåfva af Gud att Agatha är af naturen så väl som af uppfostran just utmärkt för enkelhet, tarftlighet och arbetsdrift -så hon passar ganska väl till min naturliga vårdslöshet och liknöjdhet för det jordiska.”

Från det att Rosenius kom till Stockholm 1840 till sin död 1868 var han överhopad av arbete. Rosenius var i andligt arbete större delen av dagarna. Hans verksamhet bestod bl.a av: själavård, brevskrivning, sjukbesök, predikningar och tidskriften Pietisten. Det sägs att han ibland hade så många besökare som ville få råd i själsliga och andliga frågor att han inte hann äta. Visserligen stod hans mottagningstid på dörren i tamburen men det respekterades inte alltid av de som behövde hjälp, och Rosenius hade svårt att avvisa någon som ville komma till honom. ”hvad skulle Herren säga därom?” var hans svar ”tänk om han skulle handla så mot mig!” Antalet besökare ökade med åren så mycket att Rosenius var tvungen att hyra ett rum i närheten så att han kunde ägna sig åt författandet. Det är inte underligt att det kommer fram i hans många brev: ”din jäktade broder”. Men mitt i allt jäktet fanns en förtröstan på Guds nåd i Jesus Kristus. Det sägs att hans vänner ofta fick vänta på honom då de besökte honom, därför att han satt i själavårdande samtal.

Rosenius blev blott femtiotvå år, nästan hälften så gammal som Mangs som blev nittiosju år. På tillkännagivandet av Rosenius död stod det: S.B.U. S.B.U betyder ”Sorgens beklagande undanbedes”. Någon sorg fanns egentligen inte när Guds vän i liv och död lämnade denna värld. Men saknaden var mycket stor.

Så här skrev B Wadström i sin dagbok: ”Rosenius var under sin lifstid förbisedd och föraktad af kyrkans dåvarande flesta ’storheter’. Dock – om 50 år, hvem minnes då dem? Men Rosenii minne skall sent dö bland Sveriges evangeliska kristna.”

Pietisterna uppstod som väckelserörelse inom lutherkyrkan på sextonhudratalet. Man betonade det allmänna prästadömet och personlig omvändelse, att följa Guds ord i dagliga livet, att det ej blott skulle bli religiösa former.

Hälsn Rosie
Rosie
#3. Publicerat 2024-12-30 av Rosie
Hej igen! Det kan vara intressant att veta att Rosenius var en av grundarna av EFS: Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Han blev en av ledargestalterna i 1800-talsväckelsen i Sverige.

Hälsn Rosie
Rosie
#4. Publicerat 2025-01-04 av Rosie
Hej igen! Ur stycket: Undervisa och förmana varandra, i boken: Guds Ande och Ord:

"I 1 Kor. 14 undervisar Paulus om hur de kristna ska uppbygga varandra och där säger han bland annat: När ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt alla bli till uppbyggelse... Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål. Bröder, var inte barn till förståndet... Och profeternas andar underordnar sig profeterna. Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens (1 Kor.14:26, 19-20, 32-33). Ska vi kunna handla på ett förståndigt sätt, så krävs att Kristi ord får bo och härska i våra hjärtan. I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda (Kol. 2:3). Det är viktigt att en kristen anstränger sig att gå vist fram. Annars kan han lätt skada den sak han vill påverka.
När aposteln nu säger: Undervisa och förmana varandra, så får han vår tids fariséer och överstepräster och skriftlärda emot sig. Med sina stadgar underkänner de Guds Ord och hävdar att kristna i allmänhet inte alls ska befatta sig med detta. Det är bara prästen som ska undervisa och förmana. Det är inte bara här utan också på många andra ställen i Skriften vi finner en sådan förmaning. Därför måste de som hävdar något annat vara falska profeter. Tvärt emot vad Skriften så tydligt säger vågar de hävda detta och lägger därmed hinder i vägen för en sak som är så avgörande för Guds rike. Aposteln säger här tydligt: Undervisa och förmana varandra! Det är inte till Timoteus, Titus eller Filemon han skriver utan till kolosserna - och de bestod inte av en samling vigda präster utan utgjorde en skara av döpta och troende kristna. Ändå står här ordet "didaskontes", det vill säga: undervisade, och det står: varandra. Därför har Luther följande kommentar till detta bibelställe: "I Kol. 3:16 gör Paulus läroämbetet gemensamt för alla kristna, när han uppmanar dem att - vid sidan av den offentliga predikan - undervisa och förmana varandra. På det sättet ska Guds Ord vara i rörelse både offentligt och enskilt." Och samme Luther säger beträffande Stefanus: "Här uppstår den frågan om lekmän och kristna i allmänhet även får predika. Stefanus var ju inte - som apostlarna - avskild till att predika utan till att sköta tjänsten vid borden. Men när han kom ut på torget och bland människor, så började han snart tala med stor kraft och göra tecken och under bland folket. Han gick till och med till angrepp mot ledamöterna i Stora Rådet. Han låter sig inte skrämmas utan står fast. Med sitt exempel ger han makt åt var och en att predika, var han än befinner sig, vare sig hemma eller på torget. Han låter alltså inte Guds Ord vara bundet till några speciella människor - även om han naturligtvis inte hindrar apostlarna i deras predikan utan sköter sin tjänst och är beredd att tiga, när de predikar. Det måste finnas en ordning, så inte alla får för sig att predika samtidigt. Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs... Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga, säger Paulus i 1 Kor. 1
Rosie
#5. Publicerat 2025-01-04 av Rosie
Hej igen! Bibelstället skall vara: 1 Kor. 14:29-30.

"Ja, det måste alltid finnas några som är helt och hållet avskilda till att ägna sig åt predikan och själavård. Detta fritar inte övriga kristna från deras kallelse att vid varje lägligt tillfälle förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus (1 Petr. 2:9). Några har till uppgift att fungera som brandvakter för att omedelbart slå larm, när elden bryter lös. Det hindrar inte att också andra har skyldighet att slå larm, om de upptäcker en eldsvåda. Det vore ju höjden av dumhet, om någon då sa: Det är inte din uppgift att slå larm. Du är ju ingen brandvakt! Om brandvakten legat och sovit och därför inte upptäckt att elden var lös, så kunde han väl bli förargad över det och känna det förargligt att andra upptäckt det före honom. Om han dessutom började förebrå dem som slagit larm och anklaga dem för att ha klampat in i hans ämbete, så torde de flesta se det som en orimlig anklagelse. I stället skulle de väl säga: Var glad att du fått sova, och ta det med jämnmod att din ära som brandvakt inte ansågs viktigare än de människors liv och egendom som hotades av elden. Det är inte svårt att tillämpa detta på vårt ämne. Låt oss nu ta fram ännu några bibelord som stryker under detta. Den som inte låter sig övertygas av Bibeln har anledning att dra den slusatsen att han inte är kallad att tala i andliga sammanhang. Han är ingen konungslig präst (1 Petr. 2:9). Den som vill lyssna till Bibeln finner en lång rad vittnesbörd i denna sak.
Mose säger: Om ändå allt HERRENS folk blev profeter genom att HERREN lät sin Ande komma över dem! (4 Mos. 11:29).
Jesus säger: Den som inte samlar med mig, han skingrar (Matt. 12:30).
Paulus säger (förutom i Kol. 3:16 som vi redan berört): Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. Den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst (1 Kor. 14:1-3). Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla (1 Tess. 5:11, 14).
Petrus säger: Ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus (1 Petr. 2:9).
Jakob säger: Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder (Jak. 5:19-20).
Så talar alltså Mose och så talar Jesus och hans apostlar.
Ändå finns det väktare på Sions murar som säger: Nej, kristna i allmänhet ska tiga i andliga sammanhang - bara vi ska tala och undervisa! Det fanns många rådsherrar och präster och skriftlärda i Jerusalem, som befallde de stackars lärjungarna - dem som Jesus valt till sina vittnen - att de under inga omständigheter skulle tala eller undervisa i Jesu namn. Petrus och Johannes svarade: Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? (Apg. 4:19).
Kort
Rosie
#6. Publicerat 2025-01-04 av Rosie
Hej igen! Avslutande meningar på stycket: "Kort sagt: Alla dessa tydliga ord i Bibeln lär oss att vi ska ta avstånd från sådana romersk-katolska läror. Vi ska notera att - som Luther säger - en kristen inte bara har rätt och fullmakt att undervisa i Guds Ord utan han har också en skyldighet att göra det. Därför behöver vi be Gud som nåd att kunna göra som aposteln säger: Undervisa och förmana varandra med all vishet."

Hälsn Rosie
LolaMendez
#7. Publicerat 2025-01-05 av LolaMendez
Hej igen! Avslutande meningar på stycket: "Kort sagt: Alla dessa tydliga ord i Bibeln lär oss att vi ska ta avstånd från sådana romersk-katolska läror. Vi ska notera att - som Luther säger - en kristen inte bara har rätt och fullmakt att undervisa i Guds Ord utan han har också en skyldighet att göra det. Därför behöver vi be Gud som nåd att kunna göra som aposteln säger: Undervisa och förmana varandra med all vishet."

Hälsn Rosie
Så sant som det var sagt. Men låt oss ständigt pröva förkunnelsen och gräva i Ordet på djupet, tillsammans
Rosie
#8. Publicerat 2025-01-06 av Rosie
Hej! Det skall vi alltjämt göra ty prövar vi ej både enskilt och tillsammans blir vi lätt offer för villovägar. Rosenius skriver i just aktuella boken om villovägar, vilka de är, hur de verkar, varför de lockar bort. Och han varnar för en hel del bla att i övermod aldrig tro sig om att kunna lockas bort av villovägar ty det högmodet i sig är riskfaktor ty man slappnar av och är ej beredd på vad som sker och tror sig i egna kraften och egna visdomen kunna avgöra och stå emot förförelser bort från smala vägen, Kristus Jesus väg. De som tror sig ha egen styrka de förlitar sig på ja de faller oftast mycket hårt och högmodet får sig en hård törn, men genom fall ödmjukas människan och inser beroendet av Kristi Ande, det totala helhjärtade beroendet i var sak även det som till synes verkar vara småsaker. Ofta är det genom det sistnämnda förförelserna sker på listigt vis, ty blir sakerna alltför uppenbara ja då är folk lite mer alerta ty de sakerna sticker ut mer.

En mycket viktig påminnelse av dig som jag tackar för! Gud välsigne dig!
Hälsn Rosie
Rosie
#9. Publicerat 2025-01-07 av Rosie
Hej igen Guds folk! Nästa stycke text:

"Bedröva inte Guds helige Ande

Tänk så allvarligt, om du skulle stå emot och driva bort den helige Ande! Aposteln säger: Bedröva inte Guds helige Ande. Tänk på vad det vill säga att ta emot besök av en så hög gäst och så vända honom ryggen, förakta hans maningar och därmed bedröva honom och driva bort honom. Visst skulle det vara förskräckligt. Då skulle orden besannas: Ve dem när jag vänder mig ifrån dem! (Hos. 9:12). Må Gud bevara oss för något sådant!
Det är framför allt genom olydnad, som vi bedrövar och driver bort Guds Ande. Vill du inte höra hans röst och inte är rädd om de heliga uttryck du tagit emot, då föraktar du Anden och utsläcker den. Han visar på synd i ditt liv och uppmanar dig att avstå från den. Om du då inte lyder hans röst utan ursäktar och försvarar synden, då bedrövar du Guds helige Ande. Det gör du också, när du väl vill överge synden men inte gör det med detsamma. Om du vill omvända dig till Herren men inte än, så innebär det att du föraktar den tid då du är sökt. Det kan leda till att Anden viker bort ifrån dig.
Du är kanske villig att omvända dig och att göra det nu. Det hjälper dig inte mycket, om du inte samtidigt vill gå den väg han anvisar och som en förlorad syndare komma till Kristus. Den innebär att först ta emot nåden och sedan vinna seger över synden, först födas på nytt och sedan leva ett nytt liv, först fröjda dig i Herren och sedan få kraft för vandringen med honom. Drar du dig undan Guds råd om din frälsning, då bedrövar du Guds helige Ande."

"Det är inte bara under en människas sökningstid när Anden börjat sitt verk i hennes liv, som hon riskerar att bedröva Guds Ande. Det var ju till de kristna i Efesus Paulus skrev. De hade redan fått Anden som ett insegel, men ändå förmanade Paulus dem att inte bedröva Guds helige Ande. Och vad var det då som kunde bedröva Anden? Jo, Paulus skriver: Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på (Ef. 4:29).
Känner vi inte med oss att vi ofta genom tomt och onyttigt tal bedrövar Guds Ande? Vår kropp är ju ett tempel åt den helige Ande, skulle den då inte varje stund användas till det som är heligt och som kan vara till nytta för andra?"

"Detta med vårt tal kan tyckas vara en liten sak, men det är nog för att orsaka Guds Ande sorg. Hur mycket mer gäller det inte de uppenbara synder som aposteln senare nämner: bitterhet, häftighet, vredesutbrott, upprörda skrik och förolämpningar eller det han i 1 Kor. 6 kallar att synda mot sin egen kropp. Det är i samband med detta han säger: Vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud? (1 Kor. 6:19).
Kort sagt: All synd bedrövar Guds helige Ande. Det gäller också den vi gömmer allra djupast i vårt hjärta: högmodiga tankar, onda begär, avund och falskhet. Men det är bara den synd vi försvarar och ursäktar och inte vill avstå ifrån, som leder till att Anden lämnar oss.
Rosie
#10. Publicerat 2025-01-07 av Rosie
Hej igen! Stycket blev ej avslutat.

"Går vi själva in under Guds dom med vår synd, kämpar emot den och ber om kraft att segra över den - då är det med Anden som med läkaren på sjukhus. Bland sjuka och sårade och omgiven av jämmer och klagan befinner han sig i sitt rätta element.
Därför kan Guds Ande mycket väl bo i en syndares hjärta hur orent det än är. Var det inte så, skulle inte ens den bäste kristne en enda dag kunna vara ett tempel åt den helige Ande.
Det är när man inte vill böja sig under Andens fostran, som han jagas på flykten. När man avsiktligt sätter sig över Guds Ords tal om synden eller försöker bortförklara den eller när man inte i Ordet söker kraft till seger över synden utan snarare söker något stöd för att kunna leva kvar i den med gott samvete. Likadant när man inte låter sig nöjas med evangeliet om Guds nåd i Kristus utan envist bygger på förnuft och känslor och när man inte lyssnar till Andens påminnelser om att läsa och höra Guds Ord, hålla ut i bönen och lägga sig vinn om goda gärningar - då bedrövar man Guds helige Ande."

Hälsn Rosie
clara212 säger: Är en ensamstående mamma jag vill hitta min själsfrände
Skriv Skriv här Skriv i megafonen
annonsFörsta Dejten
annonsKristna Dejtingpodden