Diskussion

Skapat 2024-10-09 av sailias2, man, 60 år, Västra Götalands län.

Joh 17:3

En fråga/fundering som jag skrev i en annan tråd.
Jag har nu fått svar på mailet.

Inläggets text:
------------------------

Den enda sanne Guden

'sanne'

Jag funderar på vad Johannes tänkte.
Jag tror inte han tänkte på grekiska. Kanske tänkte han på hebreiska. Vad skulle då i så fall ursprungsordet och dess då sannolikt mer mångfacetterade betydelse kunna vara? Jag har mailat frågan till en som studerar sådana frågor. Får se om jag får svar.
Någon här som har tankar inom det här området? (judiskt tänkande)

'Sanne' borde förstås vara tillräckligt bra för vårt behov av förståelse.
Jag tänker att Bibeln är tillräckligt bra för dess ändamål. Kanske är den perfekt inklusive tillsynes brister

------------------------

Svar från Per-Olof Hermansson:
------------------------------

Jesus citerar här från gamla testamentet: Jeremia 10:10 Men HERREN är den sanne Guden, han är den levande Guden, den evige Konungen.

Ementh som används i Jeremia betyder Sanning, med grund i ordet Emunah som betyder trofasthet (tro).

Aletheia är motsvarande grekiska ord, och i Joh 17:3 används adjektivet, dvs sann.

Sann (och sanning) på hebreiska är starkt kopplat till Amen och Emunah (trofasthet) (de har samma konsonantrötter); så det betyder snarare: pålitlig, trofast, trogen, lojal, trovärdig, än det vi förknippar med begreppet 'sann', 'sanning' i dagens västerland.

------------------------------

Jag tycker svaret är underbart, och tänker på.. "pålitlig, trofast, trogen, lojal, trovärdig"

Per-Olof Hermansson har en sida på nätet: https://ihs.nu/

Svara | Citat | Rapportera | Övervaka

Svar på inlägg

#1. Publicerat 2024-10-09 av Ragnar

Jag tycker svaret är underbart, och tänker på.. "pålitlig, trofast, trogen, lojal, trovärdig"

Per-Olof Hermansson har en sida på nätet: https://ihs.nu/

Jeremia visar därför att endast Fadern är den ende sanne Guden, vilket innebär att Sonen inte är det.

2:27
"De säger till ett träd: Du är min fader, och till en sten: Du har fött mig. De vänder ryggen mot mig och inte ansiktet. Men i nödens tid säger de: Stå upp och fräls oss!"

Svara | Citat | Rapportera

#2. Publicerat 2024-10-09 av Ragnar

3:4
"Ropar du inte just nu till mig: Min fader, du som var min ungdoms vän!"

3:14
"Vänd om, ni avfälliga barn, säger YAHWEH, ty jag är er man. Jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion."

3:19
"Jag tänkte: Hur gärna vill jag inte räkna dig bland mina barn och ge dig ett ljuvligt land, den skönaste arvedel bland folken! Jag tänkte: Du skall kalla mig 'min fader' och inte vända dig bort från mig."

3:22
"Vänd om, ni avfälliga barn, så skall jag hela er från ert avfall. Se, vi kommer till dig, ty du är YAHWEH, vår Gud."

Svara | Citat | Rapportera

#3. Publicerat 2024-10-09 av Ragnar

4:22
"Mitt folk är dåraktigt, de känner mig inte. De är oförståndiga barn, de har inget förstånd. De är visa när det gäller att göra det onda, men att göra det goda förstår de sig inte på."

31:9
"Gråtande skall de komma, men jag skall trösta dem och leda dem. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte stapplar. Ty jag är Israels fader, och Efraim är min förstfödde son."

31:20
"Är inte Efraim min älskade son, mitt älsklingsbarn? Så ofta jag än har talat mot honom, kommer jag ändå ihåg honom. Därför våndar sig mitt hjärta för hans skull. Jag måste förbarma mig över honom, säger YAHWEH."

31:22
"Hur länge skall du vara vacklande, du avfälliga dotter? YAHWEH skapar något nytt i landet: Kvinnan skall beskydda mannen."

Svara | Citat | Rapportera

#4. Publicerat 2024-10-09 av Ragnar

Inom bibeltolkning talar man om "dubbla profetior" eller "dubbel uppfyllelse", där vissa profetior i Gamla testamentet anses ha en uppfyllelse både i sin ursprungliga kontext och senare i Nya testamentet. Detta gäller särskilt profetior som handlar om "sonen" i Jesaja och Hosea. Här är några exempel:

Hosea 11:1: "När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son."

I sin ursprungliga kontext syftar detta på Israels uttåg ur Egypten. I Matteus 2:15 tillämpas detta på Jesus när han som barn förs till Egypten och sedan återvänder.

Jesaja 7:14: "Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel."

I sin ursprungliga kontext handlar detta om ett tecken för kung Ahas. I Matteus 1:22-23 tillämpas detta på Jesu födelse.

Jesaja 9:6: "För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste."

I sin ursprungliga kontext kan detta ha syftat på en kunglig födelse i Davids ätt. I kristen tolkning ses detta som en profetia om Jesus.

Den här typen av tolkning, där profetior anses ha både en närliggande och en framtida uppfyllelse, är vanlig inom kristen exegetik. Det kallas ibland för "typologi" eller "profetisk typologi", där händelser eller personer i Gamla testamentet ses som "typer" eller förebilder för något som fullbordas i Nya testamentet. Men det visar också att Jesus är den ende sanne Guden lika lite som Israel eller någon av dennes kungar är det, då Jesus och Israel har samma ställning inför YAHWEH Fadern.

Svara | Citat | Rapportera

#5. Publicerat 2024-10-09 av sailias2

Tack Ragnar

Det finns mycket kring Fadern och Sonen. (sannerligen)

Och dubbla uppfyllelser av profetior, eller varför inte fler:

Pred 3:15 Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna.

Vad tycker du om breddningen av det grekiska "sanne" med de hebreiska betydelserna ovan? Att vi har frågan om sann eller falsk, verklig eller overklig, klar, är ju väldigt bra! Men att i samma ord kunna förstå mer om personen, egenskaper som gör det värt att lära känna den Sanne Guden..

Jag är ingen språkexpert. Men som jag uppfattar är alla språk olika i någon mening och omfattning. En del är rikare än andra. En del är mer "analytiska" i meningen försöker förmedla ett begränsat antal betydelser via respektive ord, och då också i enskild mening. I andra språk, har orden fler betydelser, som kompletterar varandra och ger möjlighet att i en och samma mening uttrycka flera kompletterande betydelser(meningar). Och att det är önskvärt i sådana språk. Jag tänker förstås på hebreiska.

Språk ger förmåga att tänka. Åtminstone jag har svårt att föreställa mig att man skulle kunna tänka utan ett språk. Om då olika folk har olika språk, så kan de olika folken kanske inte tänka på samma sätt.. Men språken kanske är tillräckligt samma för att ändå kunna ha gemenskap. Dvs att språken inte utesluter gemenskap. Men.. vem vet... Gud förbistrade språket för att vi inte skulle förstå varandra fullt ut. I vilket fall tänker jag att om olika folk med olika språk skall bestå framöver.., så kanske också folken/språken kan komplettera varandra i att ära Gud.

Svara | Citat | Rapportera

#6. Publicerat 2024-10-09 av Ragnar

Intressant! Man kan läsa Joh 17:3 som att Fadern i sanning är den ende Guden. Men mot bakgrund av den hebreiskan i Jer 10:10 ser man att betydelsen snarare är att Fadern är den ende Guden det verkligen går att lita på; den ende som i sanning är trofast. Den första förståelsen innebär att Fadern är den ende sanne Guden just för att han är alltings ursprung, men även faderlig. Den andre stämmer bättre överens med hans faderlighet. Han går ingenstans, utan finns alltid där. Han är den som är (närvarande - YAHWEH). På det sättet harmonierar förståelserna med varandra, men från skilda perspektiv. Just nyansen amen kan förstås "Du är den ende Amen Guden". Dvs, du är den ende Guden, PUNKT. Där går gränsen för vem som i sanning är den ende Guden. Sanne kan då förstås som fullständige, i linje med Joh 17:3. En avgränsad klippa att stå på, som inte kan rubbas.

Svara | Citat | Rapportera

#7. Publicerat 2024-10-19 av sailias2

Tro och vetande

-----------------

Tro respektive vetande hör enligt "världen" inte ihop.

Men.. språkligt från hebreiska, som Per-Olof Hermansson skriver om ordet Sann (och sanning) ovan så tänker jag att Vetande/Sanning/Amen ändå hör ihop med Tro/Trofasthet/Emunah.

Han som är sann är också pålitlig, trofast, trogen, lojal och trovärdig.

Det viktigaste kring tron är inte min gissnings-tro, utan Hans tro, Hans trofasthet/pålitlighet.

2 Tim 2:13 Är vi trolösa förblir han trofast, för han kan inte förneka sig själv. (Han är Sann!)

Lite roligt att försöka tänka.. "emot" lite. :)

Svara | Citat | Rapportera

#8. Publicerat 2024-10-20 av Gideon I

Gud är Fader, Son och Ande. Den ende sanne Guden är tre personer. Alla tre bär samma heliga Gudsnamn. Den trefaldiga välsignelsen lyder därför: HERREN välsigne dig och bevare dig. HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid. I Guds Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

Svara | Citat | Rapportera

TonyP säger: Idag tillber man stenar o offrar till moder jord på Ale Stenar vid Kåseberga/Skåne. Jag tillber; ”Fader Vår som är i Himlen…”! 3vlig 4 Advent

Skriv Skriv här Skriv i megafonen

annons