Forum > Religion och tro > Diskussion

Den här tråden relaterar till det inlägg jag gjorde i tråden “Nöden”, och behandlar en aspekt av hur troende, omedvetet och undermedvetet styrs av ett individualistiskt och själviskt tänkesett.

“Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. 13 Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt. 14 Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. 15 Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. 16 Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. 18 Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden” (Ef 6:10-18).

I gudstjänster, seminarier och workshops fick man veta att varje enskild troende skulle ta på sig sin vapenrustning varje dag för att vara redo för striden mot Satan. Man delgavs detaljerade instruktioner om hur man rent konkret skulle ta på sig och använda varje del av rustningen i bön och i proklamation av Ordet. Det här ledde även, i vissa kretsar till att man under bön näpste andemakterna i himlarymderna. Här “fick man till sig” vilken typ av andemakt som rådde över respektive stad. På så sätt har passagen misshandlats och utnyttjats av personer drivna av individualism och sensationalism. På samma sätt har offren för denna undervisning drivits av sensationslystnad. Det känns spännande med olika vapen vi kan utnyttja i vår strid mot det onda. Det gör det mer konkret; mer direkt, och det ger en känsla av kontroll.

Det här blev även en del i den föreställningsvärld där man inbillade sig att man genom samma strategi skulle kunna se ett förvandlat Sverige, och därigenom manipulera fram väckelse. Emellertid gäller följande:

Paulus skriver till kollektivet. Det är kollektivet som gemensamt ska ta på sig Guds vapenrustning. Ett kollektiv. En vapenrustning. Men i själva verket är vapenrustningen en bild Paulus använder för att illustrera den kamp troende står i. Men det var aldrig meningen att man skulle fästa någon uppmärksamhet på rustningen i sig. Det viktiga var vad den står för: sanning, rättfärdighet, frid, tron, frälsningen och Guds ord. Samtliga dessa aspekter går som röda trådar genom hela brevet.

De hade hört om Kristus och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus (4:21). Därför skulle de lägga bort lögnen och tala sanning med varandra (4:25), hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus (4:15).

De skulle klä sig i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet (4:24). För ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter (5:9).

Kristus var deras frid, han som har gjort de två (judar och hedningar) till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. I sin kropp 15 hade han satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar, för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och så skapa frid (2:14-15). Han hade kommit och förkunnat frid för dem som var långt borta och frid för dem som var nära (2:17).

Paulus hade hört om deras tro på Herren Jesus och deras kärlek till alla de heliga (1:15), vilket beskriver hur oerhört stor hans makt är i de som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam (1:19). Det var av nåden de var frälsta genom tron (2:8). Genom tron på honom kunde de frimodigt och tryggt komma till Gud (3:12). Genom tron skulle Kristus bo i deras hjärtan så att de blev rotade och grundade i kärleken (3:17). Målet var att nå fram till enheten i tron (4:13).

Evangeliet om deras frälsning utgjorde grunden (1:13). Det är Guds ord som ger oss när vi, ledda och fyllda av Anden öppnar munnen för att förkunna (6:19). Det är sanningens ord (1:13).