Jag tar och testar detta för första gången nu. Här kommer lite reflektioner om talet 777. Om vi tar och primtalsfaktoriserar detta tal, så kommer vi att få 777=3*7*37. Något intressant i detta? Det intressanta i detta är att vi har en upprepning av 3 och 7. Först 3, sedan 7. Vi limmar ihop talen och får 37. Sätter ihop de så som primtalsfaktorer och får 777. Talet 777 är i sin tur ett tal som också består av talet 3 och 7. 3 framkommer här i form av antal. Vi har alltså 3 stycken 7;or. Alltså, 3, 7 i form av 3*7. 3,7 i form av 37 och 3, 7 slutligen i form av 777. Frågar jag AI hur långt det är till gränsen för det observerbara universumet, så får jag som svar att det är ca. 8.8*10^{26} meter. Den minsta atomen för materia är ju (som bekant!?...!) väteatomen som har en diameter på 10^{-10} meter. Detta innebär att vi har 10^10 väteatomsdiametrar på en meter, vilket måste innebära att vi har ca. 8.8*10^{36} väteatomsdiametrar härifrån till det observerbara universumets gräns. Skulle vi nu tänka oss att lägga till en hypotetisk omkrets kring det observerbara universumet, så skulle vi få en cirkel som skulle innehålla ca. 5.5*10^{37} väteatomsdiametrar. Här har vi i exponenten ett tal som jag skrev om tidigare, nämnligen talet 37. Jag tycker bara att det är ett så vackert sammanträffande. 3 och 7. Talet 3 uppfattar jag som treenighet, fader, son och helig ande. Talet 7, ett tal som kan stå för den sjunde dagen då Skaparen vilar och betraktar sin skapelse. 3 kan stå för gemenskap. 7 kan stå för reflektion, kunskapsbyggande och vila. Det är helt egna tankar. Men ok, 3 och 7. 3+7=10, 10 är basen för det talsystem som vi är vana att räkna med. Om vi delar 1 med 7, så får vi för sammanhanget lite extra lök på laxen. Vi får en decimalutveckling som ser ut så här 1/7=0.142857142857... I denna decimalutveckling så har vi alla talen från 0 till 9 representerade, förutom just talen 0, 3, 6 och 9. Det som dessa tal har gemensamt är att de alla har en rest 0 då de divideras med 3, (medans kvoterna är 0, 1, 2 och 3). Skulle vi kunna säga att Gud finns med i matematiken? Jag gissar att Galileo Galilei, t.ex. skulle svara något i stil med "Självklart! Det är just det jag försöker få den kristna kyrkan att förstå." Personligen så upplever jag ett helande över att se dessa upprepningar av 3 och 7 i vår tillvaro. Gud är i högsta grad medveten om strukturen som vi ser i matematiken. Det är endast talet 777 bland alla de naturliga talen (dvs. 0, 1, 2,..., 2157714576452,...) som i sin egen primtalsfaktorisering har just denna egenskap. Egenskapen som kan gestaltas som en svit av fråga och svar på följande sätt. Fråga:Hur många? Svar: 3. Fråga: Hur många vad? Svar: 7. Fråga: Vilka tal har vi? Svar: 37 (37 i meningen 3 och 7 konkatenerat). Vad blir detta tillsammans? Svar: 3*7*37=777. Alltså, produkten och dess primtalsfaktoricering vittnar så att säga om varandra. Om vi däremot tittar på talet 666, så är det inte alls särskilt snyggt och vackert som 777. Talet 666 har alltså en primtalsfaktoricering som åker snålskjuts på skönheten som finns i talet 777, tycker jag. De har båda gemensamt att de ska komma upp till talet 111. Båda talen gör det med faktorerna 3 och 37. Sedan måste talet 666 fortsätta med faktorerna 2 och 3, medans talet 777 så elegant som en skridskoprinsessas piruett fortsätter med talet 7. Vi kan alltså säga till vilddjuret i Johannes uppenbarelseboken att han har valt ett tal som verkligen inte är särskilt snyggt. Talet 777 är så underbart vackert!!! Det finns inget tal som kan liknas vid dess skönhet bland alla andra naturliga talen.